Första delen – förberedelser

Inspirerad av utmaningsseglingarna till Americas cup fick jag idén att berätta lite hur det går till när vi lägger upp strategin på SWE145. Inget märkvärdigt kanske, men det fungerar bra för oss.

En bra start på dagen är att ha koll på det allmänna väderläget, ska det blåsa upp eller kanske vara vindstilla hela dagen? I det första fallet kanske man inte ligger och nöter allt för länge innan första start utan peppar sig lite i land. Är det risk för bleke är det lite mer bråttom att komma ut för att få koll på vindvariationer över banan, det gäller dock att inte ha för bråttom så man glömmer bort att packa ned grejer för en trevlig dag i bleket.

Som regel brukar vi vilja vara ute på banan en timme innan första startskottet. Vi tycker att det är bra att veta vad meteorologerna anger för vindriktning, om det blåser från ett annat håll ute på banan kan man ha i baktanke att vinden så småningom kantrar över till den ”officiella” vindriktningen.

Vår idé är att spara på koncentrationen till seglingarna, så på vägen ut från bryggan till banområdet blir det en hel del slö-segling. Emil hoppar dock runt och ställer in ett bra grundtrim. Det är naturligtvis viktigt att känna att man har bra fart i båten, och vi brukar därför intala oss själva ”att idag är vi snabba”. Så med ett gott självförtroende i ryggen börjar vi med de viktigaste förberedelserna, att samla in krysskurser. Vi har ett system där vi skriver upp styrbords och babords kurser i en lång lista. Gittan håller koll på kompassen och skriver upp kurser med jämna intervall. Högsta och lägsta kursen vi har haft på en bog markeras speciellt, så man får en uppfattning om hur mycket vinden pendlar.  En poäng med att skriva upp kurserna i en lång rad är att man kan märka om vinden håller på att successivt vrida mer och mer åt ena eller andra hållet. Om det finns öar i närheten kan man även räkna med att vindriktningen inte är lika över hela banan. Därför brukar vi försöka hinna med att känna av kanterna på banan, ”se om det finns ett lyft att få inne mot land”.  Medan vi samlar in krysskurser håller vi även koll på om det är mer tryck i vinden på ena eller andra sidan av banan. Blåser det hela tiden mer på ena sidan av banan är detta viktig information. Även variationer i våghöjd kan vara avgörande i hårdvind, då motvågor är en riktig broms på kryssen.

När vi väl har fått in informationen och starten börjar närma sig är dags för att lägga upp strategin. Denna diskussion är bland det roligaste som händer på hela dagen, man väger för och emot. Sneglar oroligt upp mot kryssmärket och undrar om man har fått koll på allt. Vi brukar ha en fri diskussion ombord som leder till ett beslut, oftast är vi överens. Innan vi tar i tu med starten, bestämmer vi oss också för vilken som är medelkursen på respektive bog. Dessa kurser refererar vi sedan till; ”Vi går fem grader högt”, eller ”Nu är vi inne i nedåt vridet, vi går tio grader lågt, dags att slå”.

Är det en rak bana med pendlande vindriktning brukar vi segla konservativt och hålla oss i mitten, och bara försöka ligga på hög bog och komma ihåg att inte slå allt för ofta. Tre till sex slag på en 10 minuters kryss brukar vara lagom.  Pendlingar i vindriktning och styrka beror ofta på förbipasserande moln, så det kan vara läge att titta lite på himlen också. Dock skall sägas att på SWE145 har vi ännu inte lyckats tolka tecknen i skyn. Uppe bland molnen är vinden vriden medsols jämfört med vinden man känner nere i båten. Om det glider in ett stort mörkt moln på banans högerkant kan det vara ett hett tips att jaga efter det.

Tror vi att det kommer ett konstant vrid som kommer stå sig hela kryssen försöker vi segla mot vridet för att sedan slå och få segla på hög bog efter man har slagit. Ett klassiskt exempel är dagar med sjöbris. På ostkusten hackar sig sjöbrisen från en ostlig riktning mot syd under dagens gång. Detta högervrid gör att man kan garantera att högerkanten av banan kommer att vara rejält fördelaktig ett flertal gånger under dagens gång.

Som sagt kan öar i närheten ge fina vrid.  På skissen ser vi hur Safir145 fångar det fina uppåtvridet medan Safir29 på andra kanten får segla bondkryss hela vägen och kommer hopplöst efter. Sådana här variationer över banan bör ju kontrolleras före starten så man inte grottar i väg på kanten helt huvudlöst.

I nästa blad kommer våra idéer om hur man startar. För en rorsman är detta moment rena julafton. Starter i andra led och utan fart går lätt att förtränga medan det där fantastiska tillfället när man faktiskt har tagit flaggen och trängt Mr Safir på fel sida lyser som den klaraste fyr över minnenas dunkla hav.

Kör hårt /Stefan